Så var det förr Vaakuna Helsingfors
Så var det förr
Hotell Vaakuna invigdes den 10 juni 1952, strax före de olympiska spelen i Helsingfors. Dignitärerna bodde på Vaakuna under spelen.
OS-intresset skapade ett aldrig tidigare skådat turistinflöde till Finland. På matsedlarna fanns olika slags franska anrättningar och utländska stjärnor uppträdde för gästerna. Efter krigsåren bjöd restaurangerna på program av olika slag, från berömda jazzmusiker till modevisningar, revyer och trollkonster. Fram till 1950-talet var det förbjudet att ställa barstolar framför försäljningsdisken. När förordningen upphävdes satte restaurangerna igång med att förnya inredningen.
På menyerna fanns internationella läckerheter och säsongvaror. Nytt på 1950-talet var vegetariska rätter som fokuserade på hälsoaspekterna.
Influenser av OS 1952 syntes på de gamla matsedlarna. På 1950-talet presenterade Vaakunas menyer internationella rätter på fyra språk. Även utländska gäster hittade bekanta rätter på listan. För finländarna var det "rikemanskost" för Vaakuna hörde till de förnämaste restaurangerna i Helsingfors. I Vaakunas kök tillredde man internationella rätter av finländska råvaror – det var fusionskök i 1950-talstappning. Maten var rätt så mastig, med mycket grädde och smör.
När hotellet öppnade 1952 var rummen på Vaakuna toppmoderna. Bland annat amerikanska turister var förtjusta i möblerna och skulle gärna ha köpt dem. Amerikanerna kallade hotellet "pärlan i Europa".
En 20 personer stark delegation från modehuset Christian Dior bodde på Vaakuna 1953.
Delar av inredningen på Vaakuna är skyddsmärkt av Museiverket.
Original Sokos Hotel Vaakuna ritades av arkitekt Erkki Huttunen som under en resa i Amerika hade sett dubbla dörrar på hotell. Sådana lät han sätta in på Vaakuna också. Systemet fungerade så att gästen lade in kläder som skulle tvättas mellan dörrarna och hotellservicen tog ut kläderna genom att öppna dörren mot korridoren. På så vis störde man inte gästerna.
Erkki Huttunen designade inredningen i foajén med öppen spis och gungfåtöljer. Modellen på stolarna är fortfarande densamma. Visserligen har själva stolarna förnyats under åren.
Skulpturen i röd granit mitt i foajén är skapad av Gunnar Finne och hör till de skyddsmärkta objekten. Hotellet byggdes under en tid då det rådde stor brist på råvaror och det var svårt att få tag på allt. Därför designade konstnär Paavo Tynell armaturer i mässing för Vaakuna. Vägglamporna i receptionen hör till den ursprungliga inredningen och är designade av Tynell.
På Vaakunas takterrass arrangerades världens första "balkongskidlopp" 1972. Spåret var 27 meter långt. Det var meningen att man skulle ta sats i10 meter och sedan glida 17 meter. Dessvärre var förhållandena inte gynnsamma och deltagarna var tvungna att skida hela vägen. Amerikanska reportrar råkade vara på plats och de skickade telegram om det förunderliga evenemanget till USA och nyheten spreds över hela kontinenten.
Vaakuna var först i Finland med att erbjuda gästerna möjlighet ett visa egna filmer i en biolokal. Lokalen hade plats för 80–100 personer och det fanns alltid en maskinist på hotellet. Till rummet egenskaper hörde skjutdörrar och med hjälp av dem och dubbelsidiga draperier kunde man dela upp rummet i två delar.
Vaakunas byggnad representerar stilren funkisarkitektur och den gav den unga nationalstaten en egen identitet efter krigen. Den unika stilen och ursprungliga funkisatmosfären har bevarats väl genom åren.
Otaliga kändisar har bott på Sokos Hotel Vaakuna under åren. På 1950-talet lämnade filmstjärnor ofta foton med autografi i gästboken. Till stjärngästerna hörde bl.a. Gregory Peck, Paul Anka, Armi Kuusela och Juri Gagarin.
I början var det hovmästarna som var ansvariga för salen. Gästerna beställde maten på förhand och två hovmästare tog emot beställningarna. På Vaakuna gällde en viss klädkod, det var ju ändå den finaste restaurangen i stan. Med byxor och kavaj i olika färg kom man inte in på Vaakuna. Sommartid fick hängslen inte synas.