Paavo Tynell – mannen som lyste upp Finland
Paavo (Paavali Viljo) Tynell (1890–1973) kom från en gammal familj av glasblåsare. Han var plåtslagare, hantverkare, skicklig smed. Tynell ville dock studera och lära sig mer och slutade som extrastudent i metallkonst på Ylemäppä Taideteollisuuskoulu. Mitt under den första årskursen 1916 meddelade rektorn att den 26-årige Tynell måste bli metalllärare.
Paavo Tynell blev ett av de viktigaste namnen i den finska ljusdesignens historia. Han tillhörde pionjärgenerationen av designers som i korsvågen av olika stilar och tekniska innovationer tjänade en ung nations behov både i otaliga offentliga byggnader och i privata hem. Till exempel var det på 1930-talet nästan en självklarhet att beställa belysning för offentliga platser från Paavo Tynell och hans Taito Oy. Tynells viktigaste partners var t.ex. Alvar Aalto och arkitekten Erkki Huttunen ritade Hotelli Vaakuna.
Tynell var en funktionalist som betonade vikten av design på hög nivå. När en lägenhetsutställning anordnades i Finland 1939 skrev Tynell i utställningskatalogen: "Man måste dock komma ihåg att ljuset är huvudsaken, och att lampornas funktion bara är att 'ge' ljus på ett sätt som är så trevlig och lämplig för ändamålet som möjligt."
Mellan designfasen av vapenskölden (1940) och dess färdigställande (1952) var det ett krig. Arbetsfördelningen mellan arkitekt Huttunen och ljusdesigner Tynell förblev dock tydlig. Huttunen designade hotell- och restaurangmöbler, in i minsta detalj, i "Elielsaari"-traditionen. När det gäller belysningen gav han Tynell fullständig designfrihet. Alla Vaakunas lampor från 1952 tillverkades på Paavo Tynells Taito Oy-företag enbart för hotellet som höll på att färdigställas.
Än idag finns Tynells originallampor på Original Sokos Hotel Vaakuna. Du möter de första på väggen i mottagningssalen så fort du kommer in. Du kan också beundra ljusen i restaurangens lobby på tionde våningen och i restaurangen Loiste. Lamporna som fortfarande används av Original Sokos Hotel Vaakuna representerar Tynells 1940-tals ornamentorienterade, dekorativa linje. Efter funktionalismens hand hade mer romantiska naturmotiv och dekorativa, feminina drag börjat dyka upp smygande. Många samtida spekulerade i att detta delvis var resultatet av det äktenskap som slöts 1947 med Helena Tynell (född Turpeinen). När Paavo Tynell började lägga in små hål och spetsliknande hålmönster i mässingslampskärmarna döpte Alvar Aalto lamporna till mormors spetsbyxor. Namnet har överlevt.
Mässing var ett naturligt material för Paavo Tynell. Detta var delvis resultatet av tider av krig och svält; måste lösas med inhemska material, och mässing erhölls från Outokumpu. Tynells mässingsepok var lång, den varade till och med till 1958. Användningen av mässing syns även i Vaakunas lampor. Tynells mässingslampor blev en succé både i Finland och i Amerika. Designerns karriär kulminerade i USA, där han ofta framställdes som mannen som lyste upp Finland.
En hel del av Paavo Tynells verk har överlevt. Bevarandet och lyckliga räddningar kan ha påverkats av lampornas originalitet och hållbarhet. Forskarnas arbete påverkas dock av renovering och förstörelse av interiörer och det finns inga exakta uppgifter om Tynells arbeten i just privata hem.
Under åren använde Paavo Tynell yrkestiteln fin smed. Han skämtades ibland om att man inte kan vara smed om man inte kan göra hästskor. "Nej, men jag kan göra en bilskärm", brukade Tynell svara.