Oktober 2026 lyckogärning

När jag arbetade med nattens arbetsuppgifter kom en något äldre man som bodde på hotellet fram till receptionen. Han hade redan bott hos oss i ungefär en vecka och gick, precis som vanligt, ut för sin nattliga cigarett. Mannen hade tidigare berättat att han hade svårt att sova.

Den här natten frågade han mig om det möjligen fortfarande gick att få tag på en kopp kaffe någonstans. Jag hade själv redan funderat på att brygga kaffe, så jag svarade: "Nog kan jag koka lite kaffe."

Kunden svarade på det där typiskt finska sättet:"Ja, då vågar nog jag också ta en kopp, om du tar en."

Jag satte på kaffe och bad kunden att slå sig ner i soffan medan det blev klart. Jag serverade vårt nattkaffe i Muminmuggar, och där satt vi en stund tillsammans i soffan och pratade om hundar och pensionärslivet.

Mannen drack sitt kaffe nöjt och utan brådska. Efter att vi hade suttit och pratat en stund tackade han mig varmt för sällskapet. Jag själv tog också vara på stunden och skyndade inte tillbaka till de arbetsuppgifter som väntade. Jag visste att jag ändå skulle hinna få dem gjorda.

Till slut reste sig mannen upp och gick tillbaka till sitt rum för att prova om sömnen kanske skulle komma lättare nu. Och så återvände vi båda till våra egna nattliga sysslor.